Just nu läser jag Dan Browns nya bok, "Inferno". Handlingen utspelas runt Dantes Inferno, en av tre delar i "Den gudomliga komedin", ett epos från 1300-talets början av Dante Aligheri.
Samtidigt fortsätter jag att gräva bland mina/mammas/mormors förfäder nere i Europa under medeltiden och har hamnat i 1200-talets Italien. Namnen Branca Doria (d'Oria) och Michel Zanche dyker upp i min blodslinje, i Genua. Doria är Zanches svärson. Zanche avlider 1275 och jag försöker ta reda på hur. Det visar sig att Doria tar livet av Zanche (sin svärfar) under en middag!
Det här skriver sedan Dante om i sitt Inferno! I den sista versen (33:e) och de lägsta nivåerna av helvetet, hamnar Dante och hans guide Virgilius på ett väldigt kallt ställe där syndarna är infrusna och förblindade eftersom deras tårar frusit. En av syndarna, en munk som låtit mörda sin kusin och hans unge son, börjar prata med Dante. Dante blir förvånad över att träffa på munken här nere, eftersom han är säker på att munken fortfarande är vid liv. Munken svarar att hans själ inte vet vad hans kropp gör däruppe. För att tydligare visa att en syndares själ kan hamna i helvetet innan kroppen faktiskt gör det, visar munken Dante Branca Dorias själ. Branca Doria är samtida med Dante Aligheri och lever när delen om infernot skrivs. Munken talar om att även Michel Zanche (kropp och själ) finns i helvetet, på det ställe svindlare och lurendrejare hamnar.
«Tu 'l dei saper, se tu vien pur mo giuso:
elli è ser Branca d'Oria, e son più anni
poscia passati ch'el fu sì racchiuso».
«Io credo», diss'io lui, «che tu m'inganni;
che Branca d'Oria non morì unquanche,
e mangia e bee e dorme e veste panni».
«Nel fosso sù», diss'el, «de' Malebranche,
là dove bolle la tenace pece,
non era ancora giunto Michel Zanche,
che questi lasciò il diavolo in sua vece
nel corpo suo, ed un suo prossimano
che 'l tradimento insieme con lui fece».
När jag berättade det här för min make tittade han på mig som om jag inte är riktigt klok i huvudet... Men jag tycker att det är ganska coolt att ha förfäder som nämns vid namn i Dantes Inferno!!!
I'm currently reading the new book by Dan Brown, "Inferno". The backdrop is Dante's Inferno, one of the three parts that make up "The Divine Comedy", written by Dante Aligheri in the early 1300's.
At the same time, I'm digging through my family's roots in medieval Europe and have ended up in Italy in the late 1200's. two of the names that appear are Branca Doria (d'Oria) and Michel Zanche. Doria is Zanche's son-in-law. Zanche dies in 1275 and I dig deeper to find out how. Doria kills Zanche during a banquet!
Dante writes about this in his Inferno! In the last canto of the Inferno, and the lowest levels of hell, Dante and his guide Virgil ends up in a very cold place where the traitors are frozen and blinded by their frozen tears. One of the traitors, a monk who had his cousin and his young son killed, starts talking to Dante. Dante is surprised to meet the monk down here, since he's pretty sure the monk is still alive. The monk answers that his soul does not know what his body does above. And to clearly show that the soul of a sinner can end up in hell before the body does, the monk shows Dante the soul of Branca Doria. Now, Branca Doria is still alive when Dante writes his Inferno. The monk also tells Dante that Michel Zanche (body and soul) is also in hell. In the place where swindlers and barrators end up.
«Tu 'l dei saper, se tu vien pur mo giuso:
elli è ser Branca d'Oria, e son più anni
poscia passati ch'el fu sì racchiuso».
«Io credo», diss'io lui, «che tu m'inganni;
che Branca d'Oria non morì unquanche,
e mangia e bee e dorme e veste panni».
«Nel fosso sù», diss'el, «de' Malebranche,
là dove bolle la tenace pece,
non era ancora giunto Michel Zanche,
che questi lasciò il diavolo in sua vece
nel corpo suo, ed un suo prossimano
che 'l tradimento insieme con lui fece».
When I told my husband about this, he just looked at me like I am mad... But I think it is pretty cool to have ancestors that are mentioned in Dante's Inferno!!!
